Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

vill säga dom rätta orden men får inte fram nåt, att läsa rebeccas blogg om kampen på cornelias cancer är fruktansvärt,-så många gånger man har settat och gråtit. och nu är de inte bättre, önskar verkligen att man kunde göra nånting så att hon vart frisk och fick komma hem., smsa lite med emelie för ett tag sen och hon mådde inga vidare bra och de är förståligt.- bara krama om och låte dig gråta mott min axel inte säga nånting inte göra nånting bara vara.. så många ggr du har stöttat mig OCH varit stark<3,ni klarar de här.! NEVER GIVE UP...