Att hjälpa sina morföräldrar är en självklarhet för mig, ett år och en vacka har gått sen morfar åkte på en stor hjärnblödning och läkaren trodde aldrig att han skulle kunna gå igen i dagens läge klarar han sig hur bra som helst men måste ha tillsyn, kan inte direkt prata och de är de som är väldigt frusterande fortfarande men man tar fortfarande en dag i taget.
träning tålamod träning tålamod träning tålamod !
efter snart ett år hos mormor och morfar är de dags att öppna mina vingar och börja jobba ordenligt. att få den här möjligheten är jag oehört tacksam över och hoppas de går an, kvällar och helger och förhoppningsvis mer till sommaren. Överlycklig!
grattis "bror" Adam på 20års dagen!
kom igen Skellefte krossa lule!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar